kultur

Hade nöjet att besöka Mathias Dahlgrens Matsalen i fredags. Riktigt nice! Avsmakningsmenyns 8 rätter, plus 4 aptitretare, virvlade förbi i ett jäkla tempo och det är svårt att komma ihåg allt – vinpaktetet kan vara delskyldigt här – men jag skall kasta ner några höjdpunkter.

Genast när man klev in genom dörren slogs man av den avslappnade atmosfören och det stora antalet tjänsteandar av olika slag.. jag tror 4 personer var inblandade i att bara kolla vår resevation, ta jackorna och guida oss till bordet. På väg genom matsalen hälsade man på ytterligare 5 som mest stod och såg vänliga och hjälpsamma ut.

Innan middagen blev det en flaska Blanc de Blancs bubbel, menyn presenterades i ett papperskuvert tillsammans med en morakniv för att sprätta kuvertet med. Aptitretana, inspirerade av de 4 elementen, var mycket goda. Vi lyckades inte helt gissa alla, att gulbetan med chili på var ”Eld” var en no-brainer, och pilgrimsmussle-Cevicen var nog tusan ”luft”, eftersom den kom i ett glas med en luftig mousse på gurka över. De övriga 2 var vi helt lost på.

Skandinavisk sashimi var en mix av olika fisksorter i ett glas med tillbehör, jävla fina råvaror som i mycket fick tala för sig själva.

Kungskrabban var mycket god, och man skänkte en tanke till ”The Deadliest Catch” där man avnjöt rackaren i en het buljong.

Sen dök en liten smörgås – närmast ett kex – upp och höjde nivån ytterligare en smula; Oxfile, oxmärg och kantareller, mustigt och mumsigt.

Kul att en restaurang som hyllar det skandinaviska vågar ge en hel rätt åt det ypperligt ursvenska men ändå lite tråkiga; Potatis. Här ett glas med en len potatiscreme, toppad med sikrom. Enkelt men mycket gott.

Tryffel och skogssvamp kom in med ett av dessa omtalade ägg, kokta på låg temperatur så att de blir fasta men fortfarande är delvis genomskinliga. Ägget var löst i mitten och blandningen äggula och skogssvamp var – i brist på ett bättre ord – gött!

Att servera Foie Gras på samma kex som morotsbitar och lakritspulver kan kännas lite väl djärvt kanske, men var väldigt gott, om än inte min favorit i uppställningen.

Vid huvudrätten fick man välja mellan två alternativ. De övriga runt bordet satt och utstätte njutningssuckar över sitt rådjur, men jag kände ändå att jag satt med starkaste kortet med havskräftor från bohuslän. Alldeles lagom kokta kräftstjärtar lagda i kors över krispiga grönsaker. Mumma!

Efter efterrätten (creme med svenska bär i ett glas) och en kaffe satt man mycket mätt och nöjd. Även dryckespaketet var riktigt fint, men några röda viner som var riktigt fina och en god champagne, men även överraskningar som mörk saké och ingerfärs-öl.

Top notch konstaterade vi. Sen gick vi till Berns och drack shots.