Filip och Fredrik paradoxen

22 februari, 2011 0 av nilserikjonas

Varje vecka har en höjdpunkt i form av släppet av ett nytt avsnitt av Filip & Fredriks Podcast. Denna podcast är ett absolut guldkorn, där herrarna Wikingsson och Hammar fullständigt lyser med sin allmänbildning, snabba associationsförmåga och allmänbildning (hur mycket manus skrivs innan egentligen?). Bakgrunden inom skvallerpress och media ger en snaskig inblick i kändisträsket, men detta blandas med historiska referenser till allt från Tycho Brache till Ludwig XIV.

Tänkt dig denna virvelvind av referenser till populär- fin- och historisk kultur levererad i hundratie. Sjukt underhållande, och det närmaste jag kommer i upplevelse var gamla Nattsudd med Björn Wallde och Svante Grundberg, ett osammanhängande men initierat samtal.

Podcasten är just detta, fast på anfetamin (det går ibland så snabbt att de snubblar på orden och talar i munnen på varandra). Och här kommer min fundering; Varför ligger detta veritabla guldkort så undanstoppat? Aftonbladet verkar vara någon form av mediepartner, men i övrigt verkar medieutrymmet för programmet mest bestå i tweets från Fredrik.

Samtidigt bereds duon utrymme i primetime i Kanal5, det sänds trailers och lanseras onlinekampanjer, för ett program där de spelar pingis mot bonnläppar? Detta vill jag påstå är fel, bakvänt och paradoxalt! Filip & Fredriks styrka är som ordekvilibrister och associationsmästare (vem annars kallar Oskar Linnros för ”musikens porrpung”).

 

Kanal 5 – reagera på detta! Plocka bort pingisbordet och klätterväggen, sätt F&F i en soffa, med ett dussin kvällstidningsbilagor och en halva whiskey och fritt spelrum. DET är roligt! DET är primetime-värdigt.

Måste man hålla på med straffläggning och segway-tävlingar – lägg då det i en podcast undangömd någonstans på Aftonbladet.