I Dagens Media om sociala medier och demokrati

15 oktober, 2015 1 av nilserikjonas

Jag har länge grubblat på det här med hur vi tar till oss information och nyheter, och hur algoritmerna i digitala medier potentiellt kan fungera som ett filter mot omvärlden.

 

Jag tittade en del på data från KIA Index som verkade validera att vi alltmer sällan går till nyhetsmedias startsidor, vi kommer direkt in på specifika artiklar, ofta via sociala medier (se tabell nedan)

Andel av trafiken som är på startsidan

2015

2012

Aftonbladet

58,61%

81,71%

Aftonbladet mobil

58,62%

71,75%

DN

66,23%

74,49%

DN Mobil

47,61%

SvD

40,80%

40,55%

SvD Mobil

21,27%

 

Detta tillsammans med artiklar likt den här i Wired fick mig att sätta pennan till papper. Det hela blev en liten krönika som hamnade i Dagens Media. Återger också texten här nedan.

 

Nils Andersson Wimby

 

Sociala medier och bilden av omvärlden – påverkar algoritmer, snuttifiering och klickjagande vår objektivitet?

 

 

Om jag ser till mitt eget beteende (inte minst i mobilen) så är det

alltmer sällan jag går till direkt nyhetssajter för att kika vad som har hänt i världen. Jag besöker fortfarande nyhetssajter, men då kommer jag in via länkar som dyker upp I mitt flöde på Facebook. Visserligen är en av mina käpphästar att du aldrig skall utgå från sitt eget beteende när du tittar på trender i omvärlden, men det finns gott om data som visar att detta är ett bredare fenomen. Inte minst siffror från Parse.ly som visade att Facebook nu är en större trafikkälla för stora digitala mediehus än Google.

 

Så vi får våra nyheter via FB nuförtiden – vari ligger problemet?

 

Det finns en potentiell problematik i Facebooks algoritm. Den visar nämligen användaren material som liknar det den klickat på eller gillat tidigare. Uppblandat med sådant som vänner länkar till. Mat Honan, journalist på Wired, testade att gilla allt som dök upp på Facebook under 48 timmar och blev förskräckt av hur kraftigt förändrat och polariserat hans flöde blev.

 

 

Jag kommer alltså direkt till specifika nyheter på sajten, inte till startsidan. Ingång till dessa specifika nyheter är sociala medier. Och vad som syns i mitt flöde på Facebook dikteras av en algoritm som premierar det jag gillat tidigare och det mina vänner gillar. Risken är alltså att du hamnar i en bubbla av likasinnade (en tänkvärd utveckling med tanke på den nuvarande politiska debatten i Sverige).

 

 

Parallellt med det här pågår en annan utveckling – människor reagerar utan att klicka. Det är inte ovanligt att inlägg på sociala medier har fler likes, retweets eller kommentarer än de har klick till själva artikeln inlägget handlar om. Vi reagerar och bildar oss uppfattningar baserat på en rubrik, möjligen ackompanjerad av en ingress och en artikelbild. På denna ganska ytliga information väljer många att dela länken vidare, utan källkritik eller djupare analys.

 

Konsumenterna fokuserar allt mer på rubriker och de sajter som jagar klick genom att skriva spekulativa rubriker skördar stora framgångar. I en era när intäkter från printannonser och prenumerationer dalar blir även traditionella publicister tvungna att följa efter.

 

Om rubriksättningen blir allt mer extrem och konsumenter bara läser rubriken får vi då en mer extrem bild av vår omvärld?

 

Kanske är jag gammalmodig. Kanske är en algoritm som kurator av nyheter bara mer demokratisk än en redaktör. Och kanske är klickjagande rubriker online bara en ny inkarnation av skrikande löpsedlar. Men ur ett demokratiperspektiv är det ändå intressant att följa utvecklingen för de linser genom vilka vi betraktar vår omvärld.