Slussen – släpp skyttegravarna Bengt & Benny

Har just tagit mig igenom Bengt Olsson MASTIGA krönika om kulturliv, vänsterkrav och ombyggnationen av Slussen. och jag får väl säga att jag håller med i de bredare penseldragen.. Men med vissa brasklappar.

Som Olsson skriver är det såklart problematiskt när en vinkel på en fråga blir dogma: om den vänstra synen på kulturpolitik är helt förhärskande, och avvikelser bemöts med enkla fnysningar, då missar man en äkta debatt. Avvikelser kan såklart vara fel, men de bör i alla fall bemötas med fakta och saklighet, inte styvmoderlighet.

Så långt gott och väl: polemik och överdrifter gillar vi inte. Tyvärr hemfaller Olsson själv åt detta mot textens slut, när han illustrerar vänsterkulturens ambitioner med spontanteater i busskurer. Samtidigt som försvaret mot det klumpiga angreppet är skickligt, blir motangreppet i lina mått klumpigt.

När det nu utmålas som att Vänsterns alternativ innebär att bli spontan-attackerad i vardagen av mimartister och dystopiska Beckett-tolkningar verkar det ju inte så lockande. Men skall man vara lika överdriven när man beaktar Olssons alternativ landar man i en chipssmulig fredagssoffa framför otaliga dokusåpor (ge folket vad de vill ha). Inte heller det känns som en lockande bild.

Nog måste väl det finnas en medelväg här? En tillvaro med vissa kulturella ambitioner, utan att för den sakens skull fastna i alltför smala fåror? Blott ett stenkast från den så aktuella Slussen finns kanske inspiration: Fotografiska är onekligen kultur, men ändå uppskattat i breda lager och (sic) en kommersiell framgång!

Can’t we all just get along?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *